WEDDING PREPARATIONS

martina-michal-024WEDDING PREPARATIONS

Att vakna upp till en dag som du vet kommer att bli den bästa dagen i ditt liv var den mest sjuka känslan jag någonsin känt. “Idag ska jag, Martina, gifta mig” “Idag ska pappa lämna över mig till min blivande man vid altaret” “Fan vad jag kommer böla idag” “Titta inte på mamma vid altaret för då är det kört”. Känslorna var många. M sov inte hemma sista natten, han sov hos mina blivande svärföräldrar. Jag är väldigt traditionell av mig och natten innan giftermålet ska man inte sova ihop – det kan bringa otur i vårt äktenskap. Jag fick dock noja kvällen innan – jag bröt ihop i min mammas famn. All stress bara rann av mig, det var det skönaste. Det bästa var när mamma sa “Ska jag sova hos dig inatt Tini?” (i familjen kallar dem mig för Tini) – det fick mig att känna som om jag vore mammas lilla flicka igen. Bästa mamma. Jag kan sätta pengar på att det räddade min sömn den natten och eventuellt mina påsar under ögonen som jag troligtvis hade haft på bröllopsdagen.

Dagen är här. Mamma och jag är super-stressade när vi vaknar 7:30. Vi hinner dricka kaffe och gå igenom hela dagen. Sen packar vi min fiat500 med alla nödvändigheter och drar till Hotel Bristol där allt kommer att äga rum. Vi checkar in i vår suit som vi skulle få njuta av helgen till ära (tack som tusan för det!) – hälsade på all släkt som anlänt till hotellet – sätta igång med första sminkningen – sen kommer jag och mamma på att vi måste käka frukost, klockan är nu 11:30.

Kl 12:30 är det äntligen dags att åka iväg till frisören och fixa mitt hår. Jag halvsov i fåtöljen. Att bli pillad i håret i 1,5h var fantastiskt och behövande. När jag var klar med håret åkte vi tillbaka till hotellet (mamma&jag) – lekte kurragömma så att inte skulle se mig i lobbyn. Haha. Sedan var det dags för sminkningen och just då släppte allt! Kvinnorna i vår släkt och vännerna drack bubbel på rummet, tog massa bilder och piffade oss in i det sista. Nu var jag inte stressad längre – jag var inte heller nervös (okej kanske lite) – nu ville jag bara att klockan skulle bli 17:45 så att jag äntligen kunde få bli fru till min älskade M.

Waking up to a day that you know will be the best day of your life was the weirdest feeling I have ever felt. “Today I, Martina, will get married” “Today my father will hand me over to my future husband by the altar” “Damn, I will cry like a baby today” “Do not look at mom by the altar, then it’s over.” The feelings were many. M did not sleep at home the night before our wedding, he slept with my future in-laws. I’m very traditional and the night before the marriage you shouldn’t sleep together – it can bring bad luck in your marriage. However, I was such a mess the night before – I broke down in my mother’s arms. All the stress just ran off me, it felt sooo good. The best was when mom said “Should I sleep with you tonight Tini?” (In my family they call me Tini) – it made me feel as if I were a mother’s little girl again. My mom is the best. I can put money that it saved my sleep that night and possibly my bags under my eyes that I probably would have on our wedding day.

The day is here. Mom and I are super-stressed when we wake up at 7:30. We are drinking our morning coffee and going through the whole day. After a while we are packing my fiat500 with all the necessities and head over to Hotel Bristol where everything will take place. We check into our suit that we would enjoy the whole weekend  (a big thank you for that!) – Greeted all the relatives who arrived to the hotel – get started with the first make-up – then me and mom felt it was time for breakfast, the time was now 11:30 aM.

At 12:30 it’s finally time to head over to the hairdresser and fix my hair. I was half asleep in the armchair. To have someone who is doing something with your hair for almost 1.5 hours was fantastic and so needy. When I was done with my hair, we went back to the hotel (mom & I) – we were playing hide and seek so that M wouldn’t see me in the lobby. Haha. Then it was time for my make-up, and just then, everything just felt so good! Women in our family and friends drank champagne in our room, took lots of pictures and made some final touches. Now I wasn’t stressed anymore – I was not nervous (okay maybe a little) – now I just wanted the clock to turn 17:45, so that I could finally become the wife of my beloved M.

martina-michal-008
martina-michal-009
martina-michal-016
martina-michal-018

martina-michal-019
martina-michal-021
martina-michal-022
martina-michal-024
martina-michal-056
martina-michal-057
martina-michal-058
martina-michal-059
martina-michal-060
martina-michal-062
martina-michal-066
martina-michal-067
martina-michal-073
martina-michal-074
martina-michal-075
martina-michal-076
martina-michal-079
martina-michal-080
martina-michal-082
martina-michal-083
martina-michal-092
martina-michal-086
martina-michal-087
martina-michal-090
martina-michal-101
martina-michal-104
martina-michal-106
martina-michal-107
martina-michal-108
martina-michal-109
martina-michal-113
martina-michal-114
martina-michal-116
martina-michal-118
martina-michal-117
martina-michal-120
martina-michal-121
martina-michal-124
martina-michal-127
martina-michal-128
martina-michal-146
martina-michal-147
martina-michal-148
martina-michal-169
martina-michal-170
martina-michal-173
martina-michal-174


Photographer: Piotr Sadowski

Follow:
Share: